Badsalt

Jag har alltid bett om en diagnos
så jag kan skylla på någonting
höra ditt hjärta slå
någonting som inte annars går
att nå, att få, någonting som inte annars går

Jag har alltid sagt ta mig härifrån
så jag kan vila från allting
höra mitt hjärta slå
någonting som inte annars går
att nå, att få, någonting som inte annars går

Badsalt, lysrör, kyrkans lövhög,
lejongropen, Elsa drog den.
höga städer mitt i natten
varma lyktor, kärleksparken
Ellis skrev den långa sagan
hädanefter, inga fester
upp på taken, Broadway naken
ångestnattens alla sånger

Jag har inte öppnat mig tillräckligt
för att få se dig dansa naken
i din egen rosengård
så nära men långt ifrån, långt ifrån
nej, så nära får ingen gå
så nära får ingen gå
jag har aldrig glömt den jag en gång var
och kommer aldrig mer tillbaka
aldrig mer tillbaks
nej aldrig mer till-

Tiotusen röda rosor

Badsalt, lysrör, kyrkans lövhög,
lejongropen, Elsa drog den.
höga städer mitt i natten
varma lyktor, kärleksparken
Ellis skrev den långa sagan
hädanefter, inga fester
upp på taken, Broadway naken
ångestnattens alla sånger

Nothing Hill

Varför låter du mig, göra som jag (vill)?
Låter du mig, gå så tätt (intill),
Litade på dig, och dina fula skor som trampar ner min själ.
De kollar på mig,
men de får ta det för jag älskar ju dig,
Jag älskar dina steg mot den varma asfalten
mitt i sommaren

Ge mig nåt att leva för
Nåt som kittlar och förför,
Nåt som i längden inte dör
Nått som får världen att stå still,
ända från bergsbron till Nothing Hill.

Ge mig nåt att leva för.

Det de säger om dig
Att du är född med guld
Det trycker på mig, och det vi inte sa förföljer nu oss
Förföljer oss till dörren vi väljer hålla stängd.
Alla lovord vi svor
Det vi inte hoppas, vågar och tror
Om den gråa vardagen dit ingen kan gå
För vi är nedtryckta i sängen, fastbundna av ängeln
Full av hat

Har försökt att leva på det,
hängt upp mina känslor och spottat på det,
försökt att vara sedd, att inte vara rädd,
har ändå lyssnat, lyssnat, kanske va beredd,
när sista skottet missar.
Vill inte falla hårt vill inte vakna upp
med ljuset tänt som inte livet hänt med sista chansen, dansen, mellan dig och mig bränd. Det blir så ensamt då. Det blir så ensamt, avklätt, trippandes på tå,
ner för bergets brant, jag är i din famn, vi siktar framåt, framåt, efter allt som brann.
Texterna du skrivit, böckerna du rivit, draget genom livet, blött där vi har drivit,
allt är sönder, trasigt, nere på noll, jag går sönder, rasar, det är dags nu.

Ser mig själv framför spegeln siktandes med kniven som förstörde hela livet, blev så ensam sen, ingen ville va min vän, det var då du lyfte upp mig, sa åt att rycka upp mig, lever livet med dig, det är därför de kollar ner på mig.